Cause obviously she's out of my league
Jaha, nu har jag inte skrivit på ett par dagar. Jag har försökt, publicerade t.o.m ett inlägg igår, men det blev så himla negativt och mörkt så jag tog bort det. Vill ju inte förgifta bloggen haha. Och så fort jag skrivit ner det kändes det bättre.
Sitter här o lyssnar på McFly. Gud vad de påminner om gamla tider. 2004 för att vara exakt. Det året var det Manda, Elin och jag mot världen. Den sommaren tillsammans, det var vänskap. Det var som en sista sommar av barndom, och det var ett fint minne. Nu är alla så vuxna och upptagna. Saknar er. När vi var uppe på Mandas rum, hon och jag hade McFly konsert och stod och mimade i en mick (sopkvast eller nåt?) medan Elin låg i Mandas säng och bara fnissade.
Elin, Manda o jag hemma hos Emelie i Säffle oktober/november 2004. Det var typ årets roligaste och onyttigaste fyra dagar. Vi körde typ pizza till lunch, McDonald's till middag. Sen nästa dag McDonald's till lunch, pizza till middag osv. Och ändå höll man sig sådär smal. Varför var det tvunget att försvinna?! :(
Allt var så enkelt då, svårt på ett sätt (ensamheten), men ändå enkelt. Man hade inte upplevt kärleken än, det som kan vända hela ens värld upp och ned. Antingen på bästa möjliga sätt, eller värsta möjliga sätt. Det räcker med ett bråk, bara det kan få en att känna som att jorden går under. Det kan hända saker som gör att det gör så ont att man tror det är för hemskt för att vara sant. Det går inte att andas, man bara faller och faller. Att ha den personen i sitt liv är allt.
Tobbe har knappt varit hemma den här veckan, han har börjat sin praktik. Han kommer hem sent på kvällen efter jobb och träning, äter och duschar o sen går vi o lägger oss. Då tittar vi på antingen en film eller tv-serie. Sen ligger jag hos honom tills han somnar. Men ikväll hade jag inte tålamod till det vilket jag nu har dåligt samvete för. Det är inga problem att ligga där tills han somnar, det svåra är att ta sig loss när han väl gjort det. :P
I måndags när jag först försökte ta mig loss, stoppade han t.o.m mig i sömnen, mumlade i protest och pussade mig för att jag inte skulle gå. Hur ska man då klara av att gå?! Ikväll när jag inte ville ligga kvar hos honom (klockan var bara 22), märkte jag att han blev besviken. Eller han var nog mest trött haha. Han sov typ igenom hela Supernatural. Och det var ett spännande avsnitt för en gångs skull.
Innan dess såg vi en film. The Blind Side med Sandra Bullock. Väldigt fin, rörande film. Det är sällan jag gillar drama, men det här var ett undantag. Hon vann ju en Oscar för den här rollen också har jag för mig? Rekommenderas i alla fall.
För övrigt kan jag meddela att inte mycket har hänt sen senast. Jag har varit pank, ensam, no work, inte mycket att göra alltså. Tränat och städat. Roligt roligt. :P Tur att det är helg snart, då blir det andra bullar. Lön på fredag och ledigt folk. Jag måste se Remember Me på bio snart, den filmen förföljer mig o driver mig till vansinne. Överallt ser man den, på tunnelbanestationer, i Spotify-reklam, på Katrins blogg tar den över helt, jag drömde t.o.m om den inatt. Sååå gärna vill jag inte se den. Och det finns måånga snyggare killar än Robert Pattinson.
Så den här veckan har varit ganska tråkig alltså. Men vad kan man göra? Kan bara bli bättre from now on. Det blir varmare o ljusare. Hoppas bara man kan boka någon resa snart. Jag vill ha det nuuu. Det finns så många ställen jag vill resa till, men så lite pengar. Varför ska pengar alltid hindra en? Who says money can't buy happiness? They're clueless. Okej pengar betyder ingenting om man inte har kärlek, det vet jag. Men varför kan man inte få ha både och? ;)
Ett sånt här moment är perfekt. Sommarkväll, nästan 22, fortfarande ljust ute, puss. Önskar bara jag vore längre så jag slapp få nackspärr av att pussa min älskling :P
Hejhej :)
allt bra idag?
kram